Kärlek
Jag har bävat mig för att blogga eftersom att jag ville kunna säga att bebis har kommit. Men jag ser att besökarstatistiken är såpass hög att det är elakt att hålla er i det mörka. Ja, vad händer här? 4 dagar över tiden idag, innebär frustration för mig och Chrille. Trodde ärligt talat att det var en skröna att det skulle vara så jobbigt men det stämde. Jag vill att min och älsks hjärtegull ska vara här och spendera varje vaken sekund med oss.. Vi slösar tid nu!! Ska verkligen ta mina vänners råd och ta tillvara på spädbarnstiden, för den kommer aldrig tillbaks och försvinner så fort. Det blir nog inte svårordnat, har mina bilder i huvudet av hur mysigt vi tre kommer få det. Finns inget som skulle kunna komma emellan, antar att man glömmer tid och rum när man blir förälder för första gången. Måste vara magiskt att knyta ett band till det barn man burit och fött. Chrille, Hugo och vårt barn blir prio ett, precis som det ska vara. Mycket jobb och slit samt vakna nätter, men kärleken väger upp allt. Det är ändå lite utav det jag längtar efter.. den där familjekänslan som gör så att allt jag gör har en stor betydelse. Jag kommer vara något så stort för någon.Fast tänka sig att jag har ett barn innuti mig som vilken sekund som helst kan bestämma sig för att kikat ut. Rätt knasigt!
Vad jag nu (fram till att bebisen föds) måste försöka med är att sluta vara så rädd för att något ska bli fel. Om något går snett så finns det ändå inget jag kan göra för att förhindra det. Jag är alltid så beredd på det värsta, spelar ingen roll vad det gäller. Riktigt jobbigt och det drar musten ur en.. Men när någon säger något som har med att göra att vi ska bli föräldrar så tänker jag alltid: ("Ta det lugnt! Jag har inte fött än.. Vad som helst kan ske.."). Antagligen för att skydda mig själv från att bli sårad om nu något går fel. Har dock hört från mina väninnor med barn att det är vanligt att man oroar sig för det ena och andra.. Ja. Så är det. Nu hoppas vi lite till, annars har jag en bokad tid till BM imorgon och då ska vi prata om igångsättning (som jag är rädd för) och så ska jag ta upp hinnsvepning, men jag vet inte ifall de gör det på MVC eller om man måste till KK.. ?
Vad jag nu (fram till att bebisen föds) måste försöka med är att sluta vara så rädd för att något ska bli fel. Om något går snett så finns det ändå inget jag kan göra för att förhindra det. Jag är alltid så beredd på det värsta, spelar ingen roll vad det gäller. Riktigt jobbigt och det drar musten ur en.. Men när någon säger något som har med att göra att vi ska bli föräldrar så tänker jag alltid: ("Ta det lugnt! Jag har inte fött än.. Vad som helst kan ske.."). Antagligen för att skydda mig själv från att bli sårad om nu något går fel. Har dock hört från mina väninnor med barn att det är vanligt att man oroar sig för det ena och andra.. Ja. Så är det. Nu hoppas vi lite till, annars har jag en bokad tid till BM imorgon och då ska vi prata om igångsättning (som jag är rädd för) och så ska jag ta upp hinnsvepning, men jag vet inte ifall de gör det på MVC eller om man måste till KK.. ?
Kommentarer
Postat av: Anonym
jaag var också 20 när jag fick min lilla :) Nu är han 14 månader och jag ska ha en till.
Jag vet att väntan är en lååååång tid, sapeciellt när man går över ;)
Men det är normalt som förstföderska, motionera lite kanske ?
Postat av: E - född -95 och blivande mamma
Du ska se att snart är det dags! :)
Trackback