Can't see
Nu ligger man till sängs och jag måste som vanligt ligga och pilla på telefonen och somna med den i handen, detta på grund av mina såkallade rastlösa ben/fötter som jag haft i stort sett hela graviditeten. Hoppas att jag blir av med det sen, för det är riktigt irriterande. Känns ibland som att man vill sparka in fötterna i en tegelvägg för att bedöva dom.
Vi har haft en bra kväll med chips och dipp + filmen "poseidon" som gick på 6:an. Sevärd men förskräckligt påfrestande film. Chrille gick ju nästan upp i taket av spänning, typ iaf. Det har varit en stillsam, skön dag som dock har varit FÖR varm för mig. Nu är det omöjligt att orka springa omkring eller vara på hugget. Golvfläkten och jag fortsätter vårt kärleksfulla förhållande!
Hörni, nu när klockan slagit över 00.00 (aaaaj, sammandragning....) så är det 6 dagar kvar tills JAG blir mamma och CHRILLE blir pappa, enligt BF då.. Kände på mig ett tag att jag skulle föda för tidigt, men nu tror jag snarare att jag går över tiden och får bli igångsatt och isåfall är bebis betydligt längre bort än 6 dagar. Kan inte förstå att vi när som helst blir föräldrar till VÅRT barn, känns precis som så många andra blogg-mammor har beskrivit det - att man ska föda ett barn till någon annan - men att det är vårt barn, som vi ska älska och vägleda känns så underbart att jag inte hittar ord för det. Är även glad för att min mamma, pappa och mormor kommer att få träffa vårt barn, vilket inte varit helt självklart om jag fått barn sent - då jag är ett sladdbarn med en storebror som är över 40 år ung. Det var faktiskt länge sedan det fanns bebisar i min släkt, och nu ska både jag och Chrille ha + min bror Andreas och hans tjej i november, så det blir nog väldigt uppskattat.
Har även hört, vad som för mig är en nyhet, om att man riskerar att få ett dödfött barn om man sover på höger sida eller på rygg. Det var tydligen någon forskning i det hela. Googla om det! Så nu oroar man sig för det också. Visste faktiskt inte ens hur stort antal barn som dör inne i magen under slutet av graviditeten, så det chockade mig ganska mycket. Läste nämligen om en kvinna som förlorade sin dotter i magen i vecka 38+5, helt sjukt synd om henne. Hur hanterar man något sådant? Ush nej, man borde inte ta något förgivet men samtidigt vill man aldrig tro att något liknande skulle kunna hända sig själv. Hoppas att lilla Ian är frisk och stark för jag vill aldrig behöva gå igenom en sådan tragisk händelse.
Vi har haft en bra kväll med chips och dipp + filmen "poseidon" som gick på 6:an. Sevärd men förskräckligt påfrestande film. Chrille gick ju nästan upp i taket av spänning, typ iaf. Det har varit en stillsam, skön dag som dock har varit FÖR varm för mig. Nu är det omöjligt att orka springa omkring eller vara på hugget. Golvfläkten och jag fortsätter vårt kärleksfulla förhållande!
Hörni, nu när klockan slagit över 00.00 (aaaaj, sammandragning....) så är det 6 dagar kvar tills JAG blir mamma och CHRILLE blir pappa, enligt BF då.. Kände på mig ett tag att jag skulle föda för tidigt, men nu tror jag snarare att jag går över tiden och får bli igångsatt och isåfall är bebis betydligt längre bort än 6 dagar. Kan inte förstå att vi när som helst blir föräldrar till VÅRT barn, känns precis som så många andra blogg-mammor har beskrivit det - att man ska föda ett barn till någon annan - men att det är vårt barn, som vi ska älska och vägleda känns så underbart att jag inte hittar ord för det. Är även glad för att min mamma, pappa och mormor kommer att få träffa vårt barn, vilket inte varit helt självklart om jag fått barn sent - då jag är ett sladdbarn med en storebror som är över 40 år ung. Det var faktiskt länge sedan det fanns bebisar i min släkt, och nu ska både jag och Chrille ha + min bror Andreas och hans tjej i november, så det blir nog väldigt uppskattat.
Har även hört, vad som för mig är en nyhet, om att man riskerar att få ett dödfött barn om man sover på höger sida eller på rygg. Det var tydligen någon forskning i det hela. Googla om det! Så nu oroar man sig för det också. Visste faktiskt inte ens hur stort antal barn som dör inne i magen under slutet av graviditeten, så det chockade mig ganska mycket. Läste nämligen om en kvinna som förlorade sin dotter i magen i vecka 38+5, helt sjukt synd om henne. Hur hanterar man något sådant? Ush nej, man borde inte ta något förgivet men samtidigt vill man aldrig tro att något liknande skulle kunna hända sig själv. Hoppas att lilla Ian är frisk och stark för jag vill aldrig behöva gå igenom en sådan tragisk händelse.
Kommentarer
Postat av: Malin S. Karlsson
Ja det är ju eran bäbbä å det måste ju kännas skönt att få något så fint efter en graviditet. Du ska se att du inte behöver oroa dig för att nått händer ert barn men vad vet jag, jag har inget än men kan tänka mig att man kanske oroar sig för sånna saker. Kram iallafall :)
Trackback
