Filosofi
Ligger i sängen och försöker sova. Chrille somnar såfort han lägger ner huvudet, jag är så avundsjuk! Har faktiskt svårt att sova pågrund av tankar. Varit väldigt tankspridd idag. Känner att jag verkligen har blivit det mer och mer sedan jag blev gravid. Den där psykiska mognaden som sker under tiden har satt sina spår och fått mig att se hur mycket allt har förändrats och hur man ändrat sitt sätt att tänka. Det finns dock saker man inte kan ändra, och något man aldrig kan ändra är vad som känns rätt för varje enskild människa och det känns så viktigt just nu. -Att jag får vara jag- och befinna mig i dom situationer där jag känner att jag mår bra känns som det jag måste lägga all min fokus på, även om det kommer att såra någon! De närmsta i min omgivning har rätt i att jag tar åt mig för mycket av saker jag borde lägga åt sidan. Jag måste vara stark och tro på mig själv, mina val och vad som gör mig lycklig. Det tror jag är en god start till att vara en bra förälder.
Ett exempel: Bara för att jag inte hela tiden umgås med vänner, bekanta eller familj betyder inte det att jag inte uppskattar dom/er (och det vet de flesta som känner mig och de respekterar det), vissa trivs bara bäst av att inte alltid vara omgiven av folk. Sån är jag och kommer antagligen alltid vara och det är inget jag funderar på att förändra. Ville bara klargöra att man inte alltid behöver stå i centrum för att vara lycklig. Det är som när man var liten och man någon enstaka gång inte orkade leka med sin kompis, då var man ovänner istället. Att inte umgås hela tiden är inte ett tecken på misstycke, för somliga handlar det om balans. Förstår inte varför vissa verkar anse att det är tabu på att njuta av lugn och ro. Jag är tackochlov inte uppfostrad till att gå på högvarv och alltid behöva göra något för att känna att mitt liv är betydelsefullt. Jag är lycklig som det är. Försök inte förändra mig eller dig själv för att göra någon annans lycka komplett. Harmoni är det bästa som finns och det finner du när du inte låter dig övertalas till saker som inte lockar!
Nej, känner bara att jag vill vara en person med egna åsikter och inte någon som bara nickar när folk säger saker som jag egentligen inte håller med om. Då kommer jag bli en person som jag inte är, och vad ska man då vara för förebild? Jag ska vara mitt bästa jag. Ush vad bitter jag låter. Bäst att sluta skriva och kurra ner sig med sin andra halva som ligger och snarkar och gnisslar tänder <3
Ett exempel: Bara för att jag inte hela tiden umgås med vänner, bekanta eller familj betyder inte det att jag inte uppskattar dom/er (och det vet de flesta som känner mig och de respekterar det), vissa trivs bara bäst av att inte alltid vara omgiven av folk. Sån är jag och kommer antagligen alltid vara och det är inget jag funderar på att förändra. Ville bara klargöra att man inte alltid behöver stå i centrum för att vara lycklig. Det är som när man var liten och man någon enstaka gång inte orkade leka med sin kompis, då var man ovänner istället. Att inte umgås hela tiden är inte ett tecken på misstycke, för somliga handlar det om balans. Förstår inte varför vissa verkar anse att det är tabu på att njuta av lugn och ro. Jag är tackochlov inte uppfostrad till att gå på högvarv och alltid behöva göra något för att känna att mitt liv är betydelsefullt. Jag är lycklig som det är. Försök inte förändra mig eller dig själv för att göra någon annans lycka komplett. Harmoni är det bästa som finns och det finner du när du inte låter dig övertalas till saker som inte lockar!
Nej, känner bara att jag vill vara en person med egna åsikter och inte någon som bara nickar när folk säger saker som jag egentligen inte håller med om. Då kommer jag bli en person som jag inte är, och vad ska man då vara för förebild? Jag ska vara mitt bästa jag. Ush vad bitter jag låter. Bäst att sluta skriva och kurra ner sig med sin andra halva som ligger och snarkar och gnisslar tänder <3
Kommentarer
Trackback
